En längtan mot norrTjilleho!! Jag heter Kenneth. Och har en stor passion här i livet. Nämligen fiske! Det jag nu ska försöka uttrycka, på denna bit av pappa utspelar sig några Förtrollande dagar en sommar. Närmare bestämt den 19/7-92 Det var mitt i sommaren – på våran meridian väl och märka! För där norröver, norr om polarcirkeln. Där hade den kalla och ogästvänliga Kung Bore just släppt sitt kalla järngrepp över tundralandskapet. Till alla oss natur och tystnadshungrande jordevarelsers belåtenhet. Så här ligger det till! Jag och min fiskebroder ( Levi petrus) är- Som ett kärleksfullt gift gammalt par. Vi känner oss väldigt till freds med oss själva (allter ego ni vet?) när vi kan sätta dit varandra på små och stora, behagliga och obehagliga små överraskningar. Sagt och gjort! Jag kollade upp hans semester, och klargjorde för honom vad man behövde. Mera än Whisky, spön och myggolja. Och beordrade honom att möta mig i Kiruna. En underbar känsla att få se hans förvirrade blick, och hans sneda sarkastiska leende. Som var fullt upptagen den närmaste kvarten med att förklara för just mig?? Vad jag var för slags människa! Som jag inte redan visste det? Tjöta, Tjöta. Ut till nästa flygplats sa jag. Väl där, undrade vännen min. –Vart fan är flygplatsen då?. Här är ju bara mygg. Lappjävlar och så du förstås! Fy faaaaaan. Förmodligen för att det bara serverades lätt-öl på planet? Jag hade kommit till Kiruna, efter en härlig vecka i det vackra Nord-Norge. Ned mot älven kom det lilla sjöflyget ( eller Lapptaxi) som vi snabbt döpte det till. Slog en prat med den mycket skämtsamme och vänlige piloten, stuvade in våra grejer och klämde oss in. Upp bar det! Ett djävlar kakofoni av sus, oljud och buller. ( som att åka soptunna i en sardinburk). Nåväl! Man är ju transparant? Väl uppe fick man klart för sig vilket enormt vackert landskap norra Lappland är. Och hur blött det är!. Vi flög(ca.16) landsmil i nordostlig riktning, till sjön Råstujavri, några få landmil söder om treriks-röset, där det finns en fiskekamp som bemannas av en same sommartid. Vi avtalade med (den mycket guidade)piloten, att plocka upp oss om en vecka. När vi vinkat av honom började vi mygganfallna kånka upp våra grejer till stugan vi hyrt som bas-läger. På vägen upp stod en liten same och glodde förvånat på vårat på vårt blåsande och försök till viftande,(var ju fullpackat med grejer). Kommenterade- Vad har ni för myggolje. Och jag svarade uppriktigt- djungelolja. Ha Det hjälp inte, Djävler dummskaller di däre stockholmerne, hörde jag honom mumla när han ”hjulade” sig därifrån. _ Denna mannen får vi ” bigg problems” med kommenterade min vildmarksbroder syrligt. Vell vell.! Vi hade ju bara stugan som basläger. Och vi sov också bara där Första och sista natten, eller dagen, för dag och natt flöt ihop till en enda underbar ”bara vara människa-röra” Men VI – måste pumpa honom på information, så vi inte irrar runt i flera dagar utan att hitta dom ”hot spotsen”, Du vet?. Sagt och gjort. Vi gick över med en hela ”virare”. Och då kom det som ett rinnande vatten!! Och han tipsade oss om platser i när och fjärran. När vi fått uppgifterna om ”hott spotten” (och ställen som skulle tagit oss år att utforska) packade vi våra ryggsäckar och gav oss iväg. Det första som bet en, var den underbara tystnaden, så underbart!! Det andra som bet en, var myggen, dom hördes (inte fullt lika underbart!!) Vi gick 1,7 mil den natten tills vi kom fram till en cell som samen pekat ut för oss. Och en armada av kamikace piloter som ständigt påminde oss om att fjället inte var våran egendom. Nej! Utan här delar vi på det som av ”gud” till oss givits”. Djävlar egoister! Vid varje rast satt man och beskådade detta underverk av natur och kände sig sådär själsligt upplyft och i samklang med sin skapare, som man bara kan känna stunder som dessa. Om det inte varit för dom där djävla myggen !!! Vi letade upp en plats att slå upp vårt tält. Och satte oss att beskåda (jokken) och dess lovande ström-strykor. Men först ett välkomst tal och en klunk ur den 27 juni 2008 medhavda pluntan. Och ännu en gång, njutningen av den fullkomliga tystnaden! Förutom forsens underbara ”livs-sång”. Tacklade sedan våra flugspön och letade oss positioner. Fritt från fluglinans backkast. (Dom höga videsnåren ville gärna nappa på våra flugor). Men nu var det bara- Du, jag och harren. Nu, i detta ögonblick skulle vi gå den match vi pratat och drömt om i flera år. Första kastet rättar ut sig och man känner (med sitt sjätte sinne kanske?) innan flugan sakta dalande mot ström-stryckan landar, att det kommer ett hugg. Mycket riktigt! Tre sekunder senare. Ett kraftigt huvud bryter älvens uppgjorde mönster och linan sträcks, och en våldsam kamp på liv och död tar sin början. Jag vet att dina fruktlösa språng endast mattar dig, och snart ligger du utpumpad i min hand. Just därför! Kysser jag din hjässa och med en hattlyftning, ger dig friheten åter. Och med vördnad se dig sakta glida tillbaka där du hör hemma. Den förtrollade natt.! Kommer alltid att finnas etsad starkt i mitt sinne… Denna ödmjuka tacksamhet, att vara människa och få uppleva en förtrollad natt i samklang med våran underbara natur. Denna vecka gav oss många oförglömliga upplevelser med fiske och natur, Det infann sig också en slags religiös känsla, att det finns så mycket mera för oss människor att uppleva och känna, bara vi tar oss tid att ta det till oss. Och denna storslagna natur! Bilder bara ögat och sinnet kan fånga ! Blicken mot väster , Norges massiva vägg av fjäll. Blicken mot norr , dit den ännu mera viddutsträckta tystnaden härskar. Blicken mot öst, man bara anar Finlands vidsträckta tundran. Och blicken mot söder, dit vi inte ville återvända än på flera veckor. Och mitt imellan allt detta!! Bara lilla vi ! I samklang med naturen. |